Nu är semestern slut och jag måste skriva färdigt min avhandling, som ska försvaras kring halloween. I´ll be back.

För ett par dagar sedan kom nyheten att ett fragment av dikten Der Rosendorn återfunnits i benediktinklostret Stift Melk, och daterats till 1300-talet. Det var oklart vilka förberedelser en pilgrimsfärd till Melk från Wien påkallade. Fasta och abstinens?

Der Rosendorn verkar handla om ett av ungdomens eviga småbekymmer: är partnern intresserad av mig som person, eller vill hen bara ligga?

Jag blev nästan besviken över Dresdens återuppbyggda stadskärna. Jag minns när jag som tonåring gick ut ur Rotterdams centralstation, uppförd i gammeldags stil för chockverkan. Staden var evigt förlorad.  

Lars Myttings senaste roman Systerklockorna utspelar sig till viss del i Dresden. Jag tyckte mycket om hans förra, Simma med de drunknade.  Ska jag läsa?

Att vila är att ta ansvar, är budskapet i Tomas Sjödins bok Det händer när du vilar. Jag plockade upp den på second hand för något år sedan. Symptomatisk nog har jag aldrig tagit mig an den, och den har varit nära att följa med när bokhyllan rensas. Mitt exemplar har massor av understrykningar, som om det varit med om en studiecirkel. Livsstilen är min mormors.

Jag har haft semester i flera timmar och har klämt 100 sidor i vad jag trodde var en ambitiös feel good-roman vi har som bokklubbsbok.

Linda Olssons Hamilton Beach verkar vara en brevroman på temat förlust. Den är tillrättalagd och ljussatt som ett instagramkonto, och när jag trodde att jag hade fått grepp om de viktigaste karaktärerna dök det upp fler. Det verkar alltid finnas en enkel och smakfull plats att vara sorgsen vid.

Jag minns inte när jag hade en jobbfri helg senast, men nu har jag laddat upp med två närproducerade romaner från den nordamerikanska kontinenten.

Jag firade nyligen 10 år som förälder. Det händer mycket med läsvanorna på ett decennium. Året innan första barnet jobbade jag i Reykjavik och läste deckare på isländska. Jag läste Samuel Shems House of God, facklitteratur för jämnan, och mycket chick-lit som jag köpte i London. Jag behövde fluffet för balans.

Det är vårtema på Kulturkollo, som frågar efter våra topp tre i sin veckoutmaning. Ljusets återkomst och alla utslagna träd är välkomna, men det är hektiskt med födelsedagar och specialare till skola, fritid och jobb.

Efter en hård natt och en lång dag landade jag i soffan och öppnade Chelsea Girls av Eileen Myles. Jag beställde hem biografin utan att riktigt veta vem Myles var (poet, författare, kulturjournalist från Massachusetts), i någon vag avsikt att göra mitt liv mer glamoröst. Drogromantiken är motbjudande. “För mig har solkig alltid inneburit något positivt, i betydelsen sexig”, skriver Myles.