Kulturkollos veckoutmaning handlar om Lennart Hellsing. ”Har du någon favoritramsa? Ett minne? Ett rim? Kanske en sång?” skriver Viktoria.

Lennart Hellsing var framför allt sång för mig. Här dansar herr Gurka på lekskolan. Krakel spektakel med mamma och gitarren. Pappa brukade sjunga Det var så roligt. Jag tyckte att texten var knasig och konstig, och förstod inte det roliga i en felklädd gubbe. Än mer obegripligt var att de vuxna fnissade åt ”Bagare Bengtsson han är död// Han har bränt sig på ett bröd”, som i mina små öron lät som en stor tragedi.

Jag lånar alltid hem för många böcker från biblioteket. Jag har inte en chans att läsa allihop, men det är så mycket jag vill läsa. Jag tycker om att provläsa och se om jag inte fastnar för något oväntat. Om inte annat bidrar jag till biblioteksersättningen.

Kulturkollos veckoutmaning är en monsterlista att fylla i:

Årets mest oväntade: Att S.A. skulle utläsas AS
Årets klassiker: Buddenbrooks av Thomas Mann. Bokcirkelbok inspirerad av Husmoderns död.
Årets knock out: Sara Danius lyser ljusare och klarare för varje dag.
Årets kvinnokamp: Katarina Wennstams Har du ingen humor?
Årets gapflabb: Johanna Frids Nora eller Brinn Oslo brinn (här).

Kanske var det fler som ställdes inför en nygammal litterär tradition nyårsafton 2018, och själva deklamerade poesi i sin gemenskap. Det kändes högtidligt och mysigt att samla alla vuxna vid granen och läsa innan tolvslaget.

Vad läser du just nu? undrar Kulturkollo i sin veckoutmaning.

Sista tiden har jag läst att-göra-listor, packat ner och upp lussekläder, avslutningskläder, små och stora resväskor. Jag har läst recept och fixat vår del av julbordet. Läst pianonoter, fast jag är hopplös på att memorera på det sättet.

Nu läser jag Merete Pryds Helles misärroman Folkets skönhet, om fattigdom och klassresa, med forna tiders hem dit ogifta gravida kom för att föda inför adoption. Jag har läst hela vägen ner från Småland, när jag inte lyssnade på kungens jultal (med kängan åt Svenska Akademin), eller lyssnade på underbara Katarina Wennstams Vinter i P1.

Som barn förstod jag aldrig vad krig och fred hade med julafton att göra. Jag var med en barnkör som sjöng vid krubban, och varje år lästes den där krigstexten. Jag trodde jul handlade om barnet och änglarna.

Jag är ungefär i mitten av Merete Pryds Helles Folkets skönhet, en släktkrönika som börjar i fattigdom. Far takläggaren ligger på sjukhus med bruten rygg, och äldste sonen har difteri. Barnen äter vattgröt med smör […]

Vad läser man på väg till en begravning?

Den här volymen köpte jag i ett antikvariat i Galway i somras, eftersom min förra hade försvunnit.

Kanske är det för att jag började läsa TS Eliot som tonåring, kanske är det för att jag läser på engelska som jag fastnar för hans ordlekar:

I helgen såg vi Samuel Becketts I väntan på Godot på Östgötateatern. Min fasters make Gustaf Appelberg har en av huvudrollerna, och jag blev så glad att han spelade Vladimir eftersom jag har betraktat Estragon som förlorad. 

Idag är det Bokens Bokens dag på Malmö Opera, med Sara Danius i scenprogrammet. Jag var tvungen att jobba, men hann förbi förlagens bokbord och plockade upp tre efterlängtade från Ellerströms.