Nils Håkansson, översättare, förläggare och författare till Augustnominerade Dolda gudar, framträdde vid det kanske bästa seminariet på Bokmässan 2019. Medan många av Bokmässans programpunkter är mer eller mindre kamouflerade, kurerade försäljningssamtal – för all del intressanta och givande – verkade Nils Håkansson ha en uppriktig önskan att informera och bilda. Vi gick därifrån med nya frågor.
Vi läste ett utdrag av Engdahl på en kurs jag går vid sidan av, och jag försökte få tag på hela verket. Istället kom jag hem med De obekymrade, föregångaren till nu aktuella Op.101. Eftersom jag nyligen läst Etel Adnans stora Sitt Marie-Rose, där Adnan låter alla sidor komma till tals för att göra en konflikt begriplig, tänkte jag att jag kunde läsa Engdahls partsinlaga.
”Den som finge sticka från gumgnäll och köld
och segla till Hula-Hula!
Men nä: man är för hämmad!”
Så börjar andra delen av Sonja Åkessons dikt Äktenskapsfrågan, som följer på den mer kända “Vara Vit Mans slav.”
Förra sommaren utmanade jag och Hannele varandra att jämföra Nora Roberts och Barbara Cartland. Det är bra att träna på att variera sina prestationer, så i år valde jag en Harlekinroman. Jag har lyssnat på på “Löfte om framtiden” av Michelle Smart medan jag klippte tillbaka blåbärslandet.
Stora barnet ville ha Storytel på sommarlovet. Jag hade ett abonnemang när jag var föräldraledig och båda händer var upptagna. Förstasidan i appen var värre än jag mindes, bjärt och blingig som en pachinkohall, och jag kunde först inte hitta någonting alls jag ville läsa. Storytel är som att gå in på Pressbyrån för att få ett mål vällagad mat.
Jag läser Fleur Jaeggys Tuktans ljuva år, en drömsk, mörk berättelse om internatskolor och deras konsekvenser. En ensam, isolerad flicka berättar om sitt liv i schweiziska Appenzell som 14-åring. Jag älskar formatet, och det kärva, kondenserade språket.
Juliette Kahanes bakgrund överträffar dikten. Hon är barnbarn till Jack Kahane, en djärv förläggare som grundade Obelisk Press i Paris 1929, som gav ut bl.a. Lady Chatterleys älskare. Juliettes far Maurice Girodias drev efterföljaren Olympia Press som var först med att ge ut Nobukovs Lolita. Girodias misskötte sina affärer och flydde till USA där han kom att publicera Valerie Solanas. Om detta berättar Gabriella Håkansson i en OBS-essä om Obelisk och Olympia Press sänd 2017 under rubriken ”Porr, kaos och lysande litteratur” (här).
Är mycket nöjd med min prenumeration på Nirstedts poesibibliotek, som introducerar mig för poeter jag kanske borde ha känt till från skolan. Dikterna är kanske tillgängliga på Litteraturbanken, men såhär kommer de rakt hem i brevlådan snyggt inbundna, förmånligt prissatta, i hanterbart urval, och med nyskrivna förord.
Vi läste Lydia Sandströms Samlade verk i min bokcirkel. Jag tyckte väldigt mycket om den, också som hyllning till den som möjliggör för andra spjutspetskompetenta människor, och för att den utforskar den mörka drömmen att avsäga sig allt världsligt och ge sig hän åt språk och litteratur.
Läkaren och författaren Nawal El Saadawis novellsamling Törst (En bok för alla, 1992) gjorde djupt intryck på mitt tonårsjag.