Jag var på Malmö Konsthalls utställning med Hassan Sharif för ett par veckor sedan. Den påminner om förintelseutställningarna, med högar av flipflops, plasthinkar och bruksföremål. På en vägg hänger drösvis av lappar i snören. Formen liknar Monstret i Sagan om den underbara familjen Kanin och monstret i skogen av Jonna Björnstjerna.
Det skulle ha varit live, under coronasäkra förhållanden, men pga sjukdom visades istället en filmatisering av det nyskrivna dramat Svaghetens parti på Malmö Konsthall.
Jag är så glad för det lilla Malmöförlaget Rámus som ger ut Louise Glück i Sverige. Vid bokrean 2019 la jag en beställning i deras webshop som överskred postens maxvikt för brev. Thomas cyklade över med böckerna till mitt jobb och la till en bonusbok och tygpåse.
Just nu läser jag De förlorade barnen av Valeria Luiselli, som är fruktansvärt bra. Och parallellt en Nora Robertson-roman efter en utmaning med Hannele.
Just nu tittar jag på Thieves of the Wood på Netflix, en flamländsk Robin Hood med historisk förlaga. Kul effekt av kravet att strömningstjänster ska tillhandahålla den viss del lokalt producerat material.
John Keene är poet, romanförfattare och bildkonstnär född i St Louis, Missouri. Motberättelser är sammansatt av noveller och korta berättelser som tar de marginaliserades perspektiv. Min smakbit är från den första berättelsen där Juan Rodriguez, den första invandraren och första personen med afroamerikansk bakgrund, kommer till Manhattan i kanot:
Veckans mening är hämtad ur Ulysses, där Leopold Bloom kryper ner i sängen efter en lång dag i Dublin:
Efter att mitt försök att må lite bättre med Barbara Cartland (här) provade jag Vårt enda hem är kärleken av Liselott J Andersson – uppbyggelselitteratur av en frikyrkopastor.
Andersson skriver om kärleksarbete, försoning, fysisk stillhet och god tystnad. Hon bjuder på praktiska råd, genomförbara i pandemitider: «Du som är rastlös och söker en viloplats: Gå runt i ditt hem, i verklig bemärkelse eller i tanken. Stanna till en stund i varje rum.»
Jag har inte kommit över att jag läste fel översättning av Odysseus. Inte den som Sara Danius talade sig så varm om, utan den gamla av Thomas Warburton. Klossen är ju ingenting för omläsning. Kanske ska jag köpa e-boken för 49 pix till Letton. Läsplattor är bäst på tegelstenar.
Gerður Kristný (1970- ) är en isländsk författare, som bl.a. skrivit Blóðhófnir , en prisbelönt modernisering av en isländsk skaldsaga med feministisk twist. Verket ingår i min samlingsvolym, och finns översatt till svenska under titeln Blodhov (Ariel, 2013). Gerður Kristnýs roman Bilden av pappa (Bra Böcker, 2006) finns också utgiven på svenska.
