Äntligen fredag och jag har kanske gått över styr med mina bokbeställningar. Jag blev förtjust i Nonsensprinsessans ABC om mänsklighetens tid i OBS i P1 och har spelat upp den för alla jag känner, så jag beställde hennes Vårt behov av vers. På Mrs Calloways inrådan blev det också Ellerströms utgåva av Woolfs Ett eget rum.

Terézia Mora (1971- ) är en tyskspråkig författare, född i Ungern och bosatt i Berlin. Hon har uppmärksammats med flera litterära priser. I februari meddelade Rámus förlag via sociala medier att de gjort en sista korr på hennes kommande novellsamling Aliens.

Hannele skrev om Eric Lindsäters Det blåser på månen (här). Vi har en gammal utgåva från 1954, fyndad på Myrorna eller möjligen arvegods. Titeln dyker upp ibland i engelska filmer, romaner och intervjuer, men jag har inte läst den.

Gustaf Adolf Lysholm (1909-1989) var en svensk poet, servitör på några av Stockholms bästa krogar, och HBTQ vid en tid då detta var tabu. Per Wästberg har skrivit hans biografi Gustaf Adolf Lysholm : diktare, drömmare, servitör (2013).

Jag har sett Åsa Hellbergs roman Välkommen till Flanagans i flera flöden, så den fick följa med hem från biblioteket. Den påminner om min favorit-Harlekin från tonåren, Karibiens vackraste kvinna av Susanne McCarthy, som handlar om Laura som driver hotell i männens värld i Karibien, med ekonomiska och organisatoriska utmaningar.

Mark Twains riktiga namn var Samuel L. Clemens (1835-1910). Först 1963, efter hans dotter Claras död, fick eftervärlden tillgång till hans brev och opublicerade arbeten. Clara hade motsatt sig publikation av sin fars mörkare, mer experimentella verk. Förekomsten av opublicerade manus väckte nyfikenhet kring Mark Twains dolda sidor och på förhållandet mellan hans privata och offentliga persona.

I en bokhylla på Olof Viktors i Glemminge hittade jag Mary McCarthys kultroman Gruppen i 1964 års utgåva. Vi läste Gruppen i Sydsvenskans bokcirkel under ledning av Per Svensson för ett par år sedan. Hans dotter Amanda Svensson har gjort nyöversättningen, och jag minns att vi pratade om den besvärliga första meningen.

Min bokcirkel skulle läsa Olga Tokarczuks Jakobsböckerna till tre tillfällen, men vi hann bara träffas en gång. Först nu halvvägs börjar läsningen ta fart för mig. Romanens ledargestalt Jakob Frank har i 1700-talets Polen skapat en kommunitet som pragmatiskt navigerar mellan judendom, kristendom och islam, och som behandlar kvinnor och ägande mer jämlikt.

Ja, vad säger man? Senast jag tänkte på Kristina Lugn var när jag streamade Makten och härligheten, som beskrivs som “en allegorisk knyt-blues-opera för (minst) 18 ledamöter.” Den finns fortfarande på Helsingborgs symfoniorkesters hemsida. Liberettot är något helt eget.

Efter att ha kämpat med de första 400 sidorna blev Jakobsböckerna plötsligt en riktig bladvändare. Hade det inte varit en bokklubbsbok hade jag inte härdat ut. Jag varvar den med Beagins mer lättsamma Dammsuga i mörker om skruvade karaktärer i New Mexico.