Bloggens huvudkategori av inlägg. Recensionerna av lästa böcker, helt enkelt.
Det är en myt att en människa kan simma genom en blåvals kroppspulsåder. Naturen väcker vördnad och mycket som skrivits om våra marina däggdjur är baserat på myter. I Sara Stridsbergs novell Valarna besöker en flicka en valturné där besökare betalar för att vandra runt inuti den döda kroppen: ”På håll såg de valen ligga där som en strandad gud, förnedrad och upphöjd på samma gång, det var något pornografiskt över den, något djupt skandalöst.”
Katja måste lämna sitt jobb som kommunikationschef på kommunhuset i Landsborg efter att ha förhastat sig när hon blev utmanövrerad. Hennes efterträdare får både snopplön och hennes fina arbetsrum. Efter att ha tömt kontoret och genomlidit en misslyckad avskedsfest åker hon på långresa till Myanmar där hennes brorson Simon arbetar för FN. Det blir en nystart och ögonöppnare.
Mellanstadietjejen Emily Elizabeth är fattigast på elitskolan i New York och mobbas av de elaka tjejerna. När hennes ensamstående mor ska på jobbresa får hennes socialt misslyckade morbror ta hand om henne ett par dagar. I ett orientalistiskt tält med hemlösa exotiska djur introduceras Emily och hennes morbror för en röd hundvalp av en mystisk herre.
Marlen Haushofers noveller är ultrakorta, en bara två A5-sidor. De mest positiva skildrar relationen mellan människa och djur. Huskatten Milli och hennes snövita kattunge; en ekoxe på en blå matta av förgätmigej som blir muta för att besöka en sjuk vän.
En idealiserad bild av barndomen hos ett diktjag som ställts inför döden, lika öppen och oförberedd som ett barn. Glücks senast översatta poesisamling Trofast och ädel natt är svårare att få grepp om än de tidigare. Med förlusten av sin mor som förmodad katalysator har Glück lämnat byn och blomstermetaforerna, och uttrycker friare den spretighet och det undflyende hennes diktjag hela tiden brottats med.
Trädgårdsmästaren Georg Meister förändrade Europas bild av Japan under slutet av 1600-talet. Som anställd vid Nederländska ostindiska kompaniet reste han vid två tillfällen till ön Dejima i Nagasaki och skrev sedan ”Der orientalisch-indianische Kunst- und Lust-Gärtner“ (1692), där han skildrar de miniatyrträd vi idag kallar bonsai.
Det berättas att en trädgårdsmästare höll en vidsträckt trädgård i förstklassigt skick i väntan på ägarens återkomst. Trädgårdsmästaren fick komplimanger för den fina skötseln, och en besökare frågade när ägaren senast hälsade på. ”För tio år sedan”, svarade trädgårdsmästaren. ”Varför är då trädgården så välskött?” frågade besökaren. ”För att jag väntar på att han ska komma tillbaka”, sa trädgårdsmästaren. ”Här är så fint att man skulle kunna tro att han kommer imorgon”, sa besökaren. Trädgårdsmästaren svarade leende: ”Idag.”
Etel Adnans klassiska roman Sitt Marie-Rose gavs ut 1978 och fick beröm för sin kritiska blick på samhällskulturen under de första åren i inbördeskrigets Libanon. Etel Adnan (1925 – 2021) föddes i Beirut och introducerades på svenska med essäboken I hjärtat av hjärtat av ett annat land (Rámus förlag, 2018) och med poesisamlingen Den arabiska apokalypsen och andra dikter (Smockadoll förlag, 2018). Sitt Marie-Rose är Adnans debutroman.
Ett jordskred ner i diamantgruvorna, där berättelser och leenden är mänsklighetens facklor.
På baren Mamba kulminerar de backanaliska nätterna med Skurkens dans, en kroppens berättelse som är omöjlig att göra nykter. Hawaianska gitarrer, congas, cymbaler, vibrafoner – Fiston Mwanza Mujilas välljudande och dynamiska språk jazzar genom romanen. Mambo är sin egen värld med rikedom som enda värdehierarki.
Att läsa Nádas Slutet på en familjeroman är som att dansa med någon i för högt tempo. Berättelsen rycker fram i alla bemärkelser, mening följer på mening med hänsynslös intensitet, och farten sänks bara när medvetandeströmmen bryts för att berättaren ordagrant ska återge sin farfars sagor och berättelser.