Bloggens huvudkategori av inlägg. Recensionerna av lästa böcker, helt enkelt.
Enrique Vila-Matas metafiktiva essä-roman Man kommer aldrig ifrån Paris beskriver en ung Vila-Matas-liknande författare i Paris på 1970-talet, där han hyr en vindskupa av Marguarite Duras och lever bohemliv i ungdomligt svårmod. Han skriver på en roman som ska ta livet av alla som läser den. Trots sin föresats är den unge mannen både harmlös och hjälplös. På sidan 233 i romanen har kan kommit till manusets sidan tre. Behöver jag nämna att han är dålig i sängen?
“I think a future flight should include a poet, a priest and a philosopher”, sa Apollo 11 astronauten Michael Collins i en intervju 1973. Detta synsätt inspirerade Expedition Svalbard 2011 (här), och Annie Dillards essäer är ett lysande exempel på hur en poet och författare kan fördjupa den mänskliga upplevelsen.
Expedition Svalbard : lost views on the shorelines of economy skildrar den hotade naturen på Svalbard och beskriver en expedition med M/S Stockholm, där konstnärer, vetenskapsmän och författare samlades under projektet Art, Science and the Research Journey: Expedition Svalbard 2011.
Adrienne Richs Atlas över en invecklad värld är konceptuellt som Simon and Garfunkels 7 O’Clock News/Silent Night från 1966 med sina två kontrasterande inspelningar.
Den vackra jorden. Grönsakslandet, det enkla huset med bruksföremål. Sommarängen, utflykten till stranden. Stjärnhimlen och vattenmassorna.
Och så, på ett personligt plan, människors ullstrumpsgång över jorden: miljöförstöringen, klassamhället, könsrollerna, exilen, flykten, våldet, förintelsen.
Niklas Qvarnströms roman Turba utspelar sig i Malmö före dess postindustriella epok. Före Västra hamnen och Öresundsbron. Unga kulturarbetare 1993 fyndar på antikvariat och ekiperar sig på Myrorna. Någon kämpar med sin roman, en annan med hungern. Som i Röda rummet.
Som liten såg han alla barnförbjudna skräckfilmer, och det tog han inte skada av, skriver författaren till American Psycho i sin nyutgivna essäbok White.
Jag läste mycket Bret Easton Ellis när jag var 20-nånting. Inte American Psycho då, som jag tog mig an sist, men jag älskade The Rules of Attraction, som börjar mitt i en mening och berättas av flera karaktärer i första person. Den utspelar sig på campus där alla är promiskuösa, ingen blir kär, och den som är skyddslös dör medan de andra skrattar. Ellis fångar det ytliga studentlivet i sin tomhet och ensamhet.
Jag tipsades av Helena på Kulturkollo om fackboken Drottningsylt, där Josefin Johansson går igenom svenska regentlängden på spinnsidan, med stor humor och ungdomligt språk. Jonna Björnstjerna har gjort underbara illustrationer. Lämplig för läsålder 9-12 år, men även 70-talisterna och 70-plussarna uppskattade den.
Det är inte lätt att blogga om ryska poeten Maria Stepanovas roman. Minnen av minnet är massiv och liknar inte mycket annat. Tegelstenen slår ner i semestern som en ny älskare, charmerande men evigt pockande på information och jämförelser, omprövningar och kalibrering. Till och med barndomens tillrättalagda läsning av Anne Frank punkteras, liksom i förbifarten.
När en trodde att reseguiden som genre var död och ersatt av internet kommer den här hybridformen. Några av våra vassaste skribenter har varit med och sammanställt en smakmeny om en stad, lika gångbar på hemmaplan. Jag läser halva Karavan Puls – Wien i en lånad trädgård på Männertreugasse medan fyraåringen gräver igenom sandlådan på jakt efter vattnet han tidigare hällt i.
Som att klä av sig naken och drapera sig med brännmaneter. Upplevelsen är speciell.
Jag var tvungen att stänga av ljudupptagningen när Ola Juléns poesisamling Orissa presenterades i Örnen och Kråkans podd. Det hjälpte inte med en svettig kerub snusandes mot kinden. Jag kände mig alldeles tom.