Bloggens huvudkategori av inlägg. Recensionerna av lästa böcker, helt enkelt.
Cecilia är 19 år och spelar saxofon. Hon valsar runt bland olika au pair-familjer i Wien och inleder ett förhållande med sin äldre tysklärare, Walter. Senare ska hon gå på teaterskola och slå sig fram som kulturarbetare, läsa i A:s källare. Som 42-åring återvänder hon till Wien.
Trivsamt leende signerade Woodson min bok: ”Dear Hanna, nice meeting you.” Woodson känns som en person som sprider värme och styrka till världen.
Brun flicka drömmer, Woodsons memoarbok, skildrar ur barnets perspektiv uppväxten som hel, ren, älskad och mycket väluppfostrad. Läsaren får möta hennes familj och omgivning. Det är lyriska bilder med läskande citronglass och en mamma som gör världens godaste kyckling. Ett eftertextmaterial visar foton på personerna.
Jag är förtjust över det parfymerade skyddsomslaget, en gördel runt pärmen. Ett konstverk avbildar ett partikelmoln. När diktsamlingen gnuggats runt i min packning började den lukta sött och trä. Jag har aldrig varit med om något liknande.
Jag brukade använda Better-Than-Sex-mascara, innan jag bytte till Lancômes Hypnôse. Kanske är Migrationer 1976-2018 better-than-sex-poetry. Kanske är det parfymen. Jag pressar boken mot ansiktet.
Mycket har skrivits om Alex Schulmans roman Bränn alla mina brev, där berättarjaget utforskar sin ilska, nystar i släkthistorien, hittar omöjlig kärlek, och röjer motivet till Sven Stolpes och Olof Lagercrantz skyttegravskrig på kultursidorna: en kärleksaffär vid sidan av äktenskapet sommaren 1932, som Sven Stolpe i romanen har kvävt genom utpressning, dödshot och mordförsök.
Amazonen har seglat upp i media de senaste åren. I Sverige är hon alltid aktuell genom Karin Boye, och nu internationellt med Peshmergakrigarna. I Aidt-Moestrups diktsamling Omina flankeras hon av sin häst och sin hund. Pilbågen är den historiska motsvarigheten till The Great Equalizer. Kvinnor gör säkrast i att undvika närstrid.
Det är något med tilltalet i Kayo Chingonyis Kumukanda, en poesisamling som kretsar kring identitet. De första dikterna målar en värld av musik, ungdom och tillhörighet när skivbutiker var mötesplatser. Dikterna är upplagda som en sekvenskedja i en stå-upp show av Özz Nujen: det är igenkännande och underhållande, jag ler och gungar med – så kommer det allvarliga budskapet. Det gör nästan ont.
Jag brukar kokettera med min breda okunskap i litteratur. När jag skulle uppdatera mig inför Hanna Hallgrens nyutgivna Vinterresan kom jag hem med Sanna Hartnors Hamnen. Jag har tagit fel på Dockhaveri och Smockadoll. Och när jag beställer hem Anteckningsbok av H.P. Lovecraft, veckans bok förlaget Ellerströms erbjuder till vrakpris, så tänker jag att Lovecraft är, tja, romantiker. Det hörs väl på namnet? (*)
Luise Glücks poesisamling Averno sysselsätter sig med övergångar: dygnets, årstidernas, barndomens och vuxenvärldens. Liv och död. Vad händer när passagerna är vikdörrar?
Michael Ondaatjes Anils skugga skildrar inbördeskriget i postkolonialistiska Sri Lanka. Den handlar om att leva vidare, efter våldet, och vid dess sida.
Anil är född i Sri Lanka och återvänder efter lång bortavaro. Efter ett dåligt äktenskap under studenttiden har hon funnit sin plats i livet som rättsmedicinare. Övergiven av sin väninna som fått Alzheimer har hon åkt ifrån sin gifte älskare, författaren Cullis, efter en dramatisk weekend.
En vildvuxen sorgbukett strukturerad med typografi. Naja Marie Aidts fragmentariska Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka innehåller dagboksanteckningar, drömmar, brev, poesi, utdrag ur essäer och ordböcker. Ibland känns texten nästan oredigerad. Berättelsen rullas fram bit för bit: telefonsamtalet i natten då 25-årige sonen Carl snedtänt, hoppat ut från femte våningen, och hamnat i respirator på Rikshospitalet, där han förklaras hjärndöd.