Vi läste “Den vita boken” i min bokcirkel våren 2020, men jag bloggade aldrig. Nu har jag grävt fram min ofärdiga text:

“Den vita boken” av Han Kang är en sorgebok som utforskar förlusten av en död storasyster, som bara levde några timmar. Berättarens far begravde henne i bergen bakom huset.

Helga älskar sin make, den äldre prästen Gregorius, som är varm och seende. Trots att kärlekslivet är fint saknar de barn. Helgas faster är jordemor och föreslår en utomäktenskaplig affär för att lösa barnlösheten. Klas Recke har passande utseende. Han är diskret och rutinerad. Men Helga blir inte gravid och vänder sig till doktor Glas. Vägen är kantad med goda intentioner.

Jag har Kristoffer Leandoers Slut (Pequod press, 2014) ståendes i sängfönstret som provisoriskt bombskydd om ryssen kommer. Bredvid kan jag nu ställa Leandoers Den oavslutade litteraturen med underrubrik En essä om allt som inte blev klart. Litteratur om litteratur. Som allt av Leandoer är den utsökt lärd och stilistiskt njutbar. Enda nackdelen är att volymen på 434g inte kan absorbera lika mycket energi som den på 683g. Omslaget föreställer ett icke-vetandets moln som för pennan. Kanske är det så en kommer att se ut om det briserar.

Tom och flickvännen Julia åker till Toms föräldrar i Skåne för att fira jul. Fadern gör sin traditionsenliga pepparkaksmodell av huset, medan modern står vid grytorna. Det är spänt. Det röks och kröks. Sonen har fått ett pris av Svenska Akademin för att fortsätta skriva, och pappan hade kunnat debutera på Bonniers om han bara skrivit in den kärlekshistoria förläggaren tyckte saknades. Han vägrade. Familjen väntar på Toms syster Anna med familj. Ska hon inte komma? 

Cecilia är 19 år och spelar saxofon. Hon valsar runt bland olika au pair-familjer i Wien och inleder ett förhållande med sin äldre tysklärare, Walter. Senare ska hon gå på teaterskola och slå sig fram som kulturarbetare, läsa i A:s källare. Som 42-åring återvänder hon till Wien.