Jag önskar att jag hade haft reda på lite mer om hur det går till som ST-läkare, så att jag hade använt tiden bättre. Samtidigt känner jag tacksamhet över att ha fått utvecklas i min egen takt.

När jag började på ortopeden i Reykjavik 2008 tyckte jag att det var fantastiskt att jag kunde få betalt för att stå på operation. Det övervakande intellektet hade att välja och vraka bland alla detaljer som exponeras i ett nytt område. Kroppen var en upptäcksresa. När jag vid lyckliga tillfällen fick större uppdrag (underläkaroperationer av enkla slag) upptäckte jag att det inte alltid var så lätt, men att det fanns en trygg organisation runt mig och patienten. Vi vågade tillsammans. Det var en bra tid av flit, oro och lärdom.