En upplevd diskrepans mellan att vara sig själv och att vara acceptabel är en vanlig erfarenhet, speciellt i ungdomsåren. För vissa går den aldrig över.

I Carcoma av Layla Martínez möter vi en mörkare version av Narnias magiska garderob. Här är huset självt en portal till en helvetesliknande dimension, men också en fristad för själar som mött plågsamma dödar.

Poeten Emily Berry, ja faktiskt Ramus förlags utgivning med därtill Carcoma av Layla Martinez, har tagit en ny och obehaglig udd. Det är som om Emily Berry har somnat i sin brittiska fåtölj med blommönster och vaknat förvirrad till en oroande nattsändning. Det är oklart om Berry har kastats tillbaka till verkligheten eller är fast i en intensiv psykologisk dimension:

I romanen “Kycklingoratoriet” av Lucie Rico möter vi Paule, vegetarian sedan två decennier, som plötsligt ärver sin mors hönseri på den franska landsbygden. Moderns aska står på köksbordet och Paule har ett moraliskt dilemma: att uppfylla den bortgångnas sista önskan – att avliva lytte Theodore, moderns älskade men utsatta husdjurskyckling.

Sandra Lims poesi har en lärd och tidlös dimension med klassisk mytologi och kultur: Goete, Venus de Milo, Petite Trianon – det lilla slottet på Versailles domäner avsett som tillflyktsort från livet. Lim diktar om jägaren Aktaion som förvandlades till en hjort som straff efter att ha sett gudinnan Artemis bada naken. Diktjaget sitter vid bardisken, till synes oberörd, och rör om i flaskan av is och storm. Hon verkar ha stora problem med närhet: “Inget fullbordar en idyll // som att bli övergiven”.

Jag blir hänförd av Asli Erdoğans förtätade, poetiska prosa. Varje mening är ett universum, varje ord och bild omsorgsfullt frammejslad ur livets skavande sand. Pärla efter pärla reflekterar människans förbryllande, ja obegripliga livsvillkor. En kärlekssorg till livet.

Om en inte gillar Chingonyis poetiska stil kan en bara bläddra några sidor. Det är en spretig kollektion av prosalyrik, en halv typ sonettkrans (hatten av för översättaren!), urban nyenkelhet, klassiskt språklig poesi, listor. Det påminner mig om när jag vågade skicka in en dikt till ett förlag som bad mig skicka mer. Jag hade inget så jag skickade min studieportfölj. Kayo Chingonyis förläggare måste ha pressat honom på en uppföljare till Kumukanda. Heder åt hen.