Någon borde riva ut första sidan och slå in den här romanen i tjockt, ogenomsläppligt papper så att ingen lockas att läsa baksidestexten och få romankonstruktionen röjd. Något stör mig i läsningen, och jag tar inte in inledningen. De 50 första sidorna blir som den geniala första halvtimmen i Matrix. Jag saknar väsentlig information.

I begynnelsen var ordet, och det stod alla fritt att ta det till sitt hjärta och använda det för att ge sitt liv nerv, glans och evighet. Huvudkaraktären i Valeria Luisellis roman Historien om mina tänder räds inte de värsta skrönorna. Han samlar på berättelser.