Att döden redan länge har gått vid vår sida är ingen överraskning för oss från Ingmar Bergman-land. Inger Christensen såg döden själv på fjärilsvingen. TS Eliot lät hen gå bredvid på vägen i The Waste Land.

Jag brukar inte stå ut med att läsa om trasiga karaktärer som ställer till sina liv och slentrianmässigt ropar att de vill dö. Men något fick mig att stanna kvar i den här romanen, fast den skrek ut våld, överlevnadsinstinkt och motstånd. Jag ville höra hennes historia.